Svensk ordbok 2009, webbversion

sväng`a verb svängde svängt, pres. svänger sväng·er1röra sig fram och till­baka kring en fast punkt eller axel vanligen med jämn takt dans.en svängande pendellyktorna svängde i vindenhan gick med långa steg och svängande armargrinden svängde fram och till­baka i blåstenhon gick med svängande höfter○spec. fys.svängande strängarstäm­gaffeln svängde med en frekvens av 440 Hz○äv. ut­vidgatha markerad och med­ryckande rytm svängande rytmerjazz­musik som svänger○äv. med opers. konstruktionen låt som det svänger omsvänga (med/om ngt)svänga sina lurvigaselurvig sedan 1729av lågty. (sik) swengen ’svinga (sig)’; till svinga; jfr svängel 2ändra riktning komm.trafik.JFRcohyponymböja 2 vinden började svänga○särsk. om person el. for­donofta med partikel, särsk.av, in, upp, ut bilen svängde runt hörnetsväng åt höger i nästa korsninghon svängde in på en avtags­väg○äv. bildligt, spec.byta å­sikt parti­ledningen svängde i EU-frågan○spec. äv.växla, ändra sig (radikalt) konjunkturen svängdesvänga (av/in/upp/ut) (ngnstans)sedan 17493röra fram och till­baka vanligen med relativt yviga rörelser NollJFRcohyponymsvingacohyponym1snurra 2 studenterna svängde mössorna i luften och hurradesvänga ngtsedan 1633Subst.:vbid1-351271svängande (till 1 - 3), svängning (till 1 - 3)