Svensk ordbok 2009, webbversion

svä´rd substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en svärd·etett längre, en- eller två­eggat hugg- och stick­vapen mil.JFRcohyponym1värjacohyponymsabel svärdsfästesvärdsklingasvärdsspetsbronssvärdhan drog sitt svärdhan stack svärdet i skidansedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. svärþ; gemens. germ. ord av o­visst urspr. Han drog sitt svärd från bälte och bröt i striden fram.Esaias Tegnér, Karl XII (1818)