Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
svärd·et●ett längre, en- eller tvåeggat hugg- och stickvapen
mil.JFRcohyponym1värjacohyponymsabel
svärdsfästesvärdsklingasvärdsspetsbronssvärdhan drog sitt svärdhan stack svärdet i skidansedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. svärþ; gemens. germ. ord av ovisst urspr.
Han drog sitt svärd från bälte och bröt i striden fram.Esaias Tegnér, Karl XII (1818)