äv.
svärfadersvärfader
[svä`r-el.svär´-]
substantiv svärfadern svärfäder
svär|far, svär|fadern●(ngns) makes eller makas far
släkt.yrk.ngns svärfar, svärfar till ngnsedan 1621till fornsv. svär ’svärfar’; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. soc´er ’befryndad; svärfar’; jfr svåger, svägerska