Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~n svågrar
svågr·ar●man som är gift med syster till viss person eller som är bror till viss persons make eller maka
släkt.yrk.JFRcohyponymsvägerska
○äv. utvidgatman som är gift med viss persons makes eller makas syster
ngns svåger, svåger till ngnsedan 1433Kalmar stads tänkebokfornsv. svager; av lågty. swager ’manlig frände genom giftermål’; jfr svägerska, svärfar