Svensk ordbok 2009, webbversion

svå´ger substantiv ~n svågrar svågr·arman som är gift med syster till viss person eller som är bror till viss persons make eller maka släkt.yrk.JFRcohyponymsvägerska äv. ut­vidgatman som är gift med viss persons makes eller makas syster ngns svåger, svåger till ngnsedan 1433Kalmar stads tänkebokfornsv. svager; av lågty. swager ’manlig frände genom gifter­mål’; jfr svägerska, svärfar