Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~men ~mar
svång|remm·en●läderrem för att hålla uppe byxor
kläd.JFRcohyponymskärp
han hade både svångrem och hängslendra åt svångremmenbörja leva mer sparsamt
för att ha råd att köpa hus fick de dra åt svångremmen
sedan 1854till fornsv. svanger ’svängd inåt; mager’; till svinga