Svensk ordbok 2009, webbversion

svår adjektiv ~t 1som kräver betydande an­strängning för att förstås, lösas, ut­föras e.d. admin.psykol.MOTSATSantonymlätt 4antonymenkel 3 JFRcohyponymbesvärligcohyponymkompliceradcohyponymkvistig 2cohyponymknepig 2 svårbegripligsvårfångadsvårsköttsvårsåldett svårt orden svår upp­giftsam­arbetets svåra konstallt är svårt i börjanluften var svår att andashans stöddighet var svår att acceptera○äv. i ut­tryck för (intellektuell) o­förmågai adverbiell an­vändning han har svårt för sig i skolan○äv. i ut­tryck för o­gillandei adverbiell an­vändning hon har svårt för aggressiva människorhan har svårt för starka ostarsvår (för ngn) (att+V)en svår nöt att knäckase1nöt sedan ca 1452Nya eller Karls-Krönikanfornsv. svar ’tung; stor; svår; vidrig’; gemens. germ. ord med grundbet. ’tung’; jfr besvära 2som inne­bär en hög grad av ngt (negativt) admin.utstr.JFRcohyponymallvarlig 2cohyponymsvårartad en svår sjukdomhon har svår astmaett svårt brotti svår nöden svår syndsvår kylaen svår stormsvår sjösesjö 2 sedan slutet av 1400-taletH[elige] Susos Gudeliga Snilles Väckare3med prep.på som har stark dragning till ngt (vanligen njutning e.d.) admin.utstr.SYN.synonymbegiven JFRcohyponymlysten han är svår på spritenhan är svår på frun­timmersvår på ngn/ngtsedan 1887