Svensk ordbok 2009, webbversion

svaj`a verb ~de ~t svaj·arsvänga fram och till­baka ofta om ngt smalt och upprätt­stående NollJFRcohyponym1vajacohyponympendla svajande plymeren träd­gren som svajade i vindensvajasedan 1698av nederl. zwaaien eller lågty. swaien ’kränga (om far­tyg)’ Subst.:vbid1-349587svajande, vbid2-349587svajning; svaj