Svensk ordbok 2009, webbversion

svang substantiv, ingen böjning komm.(komma/vara) i svang(börja) före­kommarykten kom i svang om att militära förband var på väg för att bekämpa kupp­makarna sedan ca 1630av ty. (im) Schwange (sein), till Schwang ’svängande rörelse’; besl. med svinga