Svensk ordbok 2009, webbversion

svans substantiv ~en ~ar svans·en●lång­smal, rörlig, vanligen böjlig kropps­del i bak­delen på djur admin.zool.svansspetssvanstippsvansviftningen gris med knorr på svansenhunden viftar på svansen när den är gladkatten satte i­väg med svansen i vädreten boxer med kuperad svans○äv. om före­teelse med liknande ut­seende el. liknande placeringtimmersvanskometens svans○spec. om följe e.d., ibl. ned­sätt. (med an­tydan om bråkighet o.d.)två förskol­lärare med en svans av barn efter sigidrottens svans○äv.stjärt skämts.bita sig (själv) i svansen göra ngt som mot­verkar ens egna intressen​ en skola som sparar in på personal biter sig själv i svansen knyta upp svansen på ngnkuva eller besegra ngn​ hon knöt upp svansen på konkurrenterna i sin internationella debut med svansen mellan benenmed skamsen eller generad fram­toning​ efter tre raka förluster åkte lands­laget hem med svansen mellan benen sedan 1558av lågty. swanz ’släp på kjol; svans’