Svensk ordbok 2009, webbversion

svart`alf el. svart`alvsvart`alv substantiv ~en ~er svart|­alf·en, svart|­alv·enett illa­sinnat natur­väsen psykol.sag.ibl. bildligt i ut­tryck för svår­mod e.d.hon bar en svartalf in­om sig länge efter deras grälsedan ca 1815Då steg en mjältsjuk svartalf opp, och plötsligt bet sig den svarte vid mitt hjärta fast.Esaias Tegnér, Mjältsjukan (1825)