Svensk ordbok 2009, webbversion
sved
se
svida
sved
substantiv
~en ~er
sved·en
●
svedjad mark
jordbr.
sedan mitten av 1300-talet
Östgöta-Lagen
fornsv.
sviþ
; bildn. till
svida
i bet. ’bränna; svedja’
substantiv ~en ~er
sved·en●svedjad mark
jordbr.sedan mitten av 1300-taletÖstgöta-Lagenfornsv. sviþ; bildn. till svida i bet. ’bränna; svedja’