substantiv ~nen ~ner
svenn·en1ung man
åld.yrk.○spec. (förr)pojke eller man som genomgått första skedet av riddarutbildning
JFRcohyponymriddare 1
○spec. äv.tjänare
sedan 1000-taletrunsten, Bjälbo, Östergötlandrunform suain, fornsv. sven, svän ’gosse; ung man; tjänare; väpnare’; gemens. germ. ord, trol. med grundbet. ’frände’
2pojke eller man som ännu inte haft sexuellt umgänge
åld.psykol.yrk.sedan 1575