Svensk ordbok 2009, webbversion

sve`pa verb svepte svept, pres. sveper svep·er1ofta med partikel, t.ex.förbi, ut förflytta sig snabbt med vida rörelser kokk.flyg­planet svepte över deras huvudenhon svepte förbi i en fladdrande morgon­rocken varm vind svepte in genom porten○äv.föra med snabb vid rörelse runt kroppen betr. arm el. annan kropps­del han svepte dramatiskt ut med armen○äv. med avs. på blick e.d.han lät blicken svepa runt horisonten○äv. utan inne­börd av rörelseekarnas svepande grenarled­stångens svepande kurvasvepa (förbi/ut) ngnstanssedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)fornsv. svepa; gemens. germ. ord med grundbet. ’hastigt fara fram; slå till’; jfr svepe, svepskäl 2ofta med partikel, t.ex.bort få att förflytta sig i snabb, vid rörelse Nollhan sveptes bort av strömmensvepa (bort) ngn/ngtsedan 17953ofta med partikel, särsk.in, om linda (in) i tyg Nollhan svepte in sig i den varma filtenhon svepte pälsen om sig○spec. med avs. på liklinda in i lakan e.d. för begravning svepa ngt (om ngn/ngt), svepa (in) ngn/ngt (i ngt), svepa (om) ngn/ngt (med ngt)sedan 15264oskadlig­göra minor mil.minsveparesvepa ngtsedan 18995dricka snabbt vard.Nollsvepa en vinarehan svepte (i sig) en ölsvepa ngtsedan 1889Subst.:svepande, svepning (till 1 - 4); svep (till 1 + 4)