Svensk ordbok 2009, webbversion

sve`pskäl substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en svep|­skäl·etan­givet men betydelse­löst skäl för visst handlande (el. för under­låtenhet att handla) komm.JFRcohyponymförevändning han var tvungen att hitta på något svepskäl för att slippa gå på mötethon sade att hon var sjuk, men det var nog bara ett svepskälsedan 1807äldre svepsak; besl. med sv. dial. svepa ’likna’