Svensk ordbok 2009, webbversion

svi`da verb sved svidit, pres. svider svid·er●orsaka (nästan) brännande smärta tvålen sved i ögonen○äv.kännas med brännande smärta såret sveddet sved i såret av salt­vattnet○äv. bildligt i ut­tryck för psykisk smärta e.d.det sved i honom när han tänkte på alla chanser han hade bräntsvida (i ngt)svida i skinnetseskinn sedan förra hälften av 1400-taletÖstnordiska och latinska medeltidsordspråkfornsv. sviþa ’sveda; svida; bränna’; nord. ord; jfr sved, 1sveda, 1svedja Subst.:svidande; sveda