Svensk ordbok 2009, webbversion

svin`del substantiv ~n 1yrsel som upp­kommer vid vistelse på höga höjder med.svindelkänslahon fick svindel uppe i tornet○äv. om liknande känsla som upp­stått av annan orsakhan kände svindel vid tanken på hur mycket pengar han hade an­svar försedan 1668av ty. Schwindel ’yrsel; svindleri’; ev. besl. med svinna 2(ekonomiskt) bedrägeri i större skala ekon.JFRcohyponymsvindlericohyponymhumbug börssvindelsedan 1879[V]i äro de minst väntade och de djupast röda, tigerfläckar, spända strängar, stjärnor utan svindel.Edith Södergran, ur dikten Violetta skymningar (1916); romanen Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs (1996) anspelar på denna dikt