verb ~de ~t
sving·ar●kraftfullt föra (föremål) i vid båge
arb.sport.JFRcohyponymsvänga 3
han svingade yxan○ibl. mer el. mindre bildligtngt skämts.det är NN som svingar ordförandeklubbansvinga ngtsedan 1640sv. dial. svinga; till lågty. swingen, ty. schwingen med samma betydelse; ev. av ljudsymboliskt urspr.; jfr schvung, svang, uppsving
Subst.:vbid1-350749svingande,
vbid2-350749svingning;
sving