Svensk ordbok 2009, webbversion

svo`rdom substantiv ~en ~ar svor·dom·en●ord eller fras som (främst) yttras i affekt och som normalt betecknar ngt tabu­belagt eller heligt ofta syftande på Gud el. djävulen; ibl. äv. anv. som utfyllnads­ord komm.JFRcohyponymkraftuttryck mustiga svordomargrova svordomar som ”fan” och ”djävlar”det hördes en lång svordom när hon slog sig på tummen”jösses” är knappast någon svordomkillarnas snack var späckat med svordomarsedan ca 1635till äldre svord ’svuren’ och 1dom; jfr svära