Svensk ordbok 2009, webbversion

syf`te substantiv ~t ~n syft·etplanerad följd av visst handlande komm.JFRcohyponymavsiktcohyponymändamålcohyponymintentioncohyponymmening 3cohyponymmål 1 ett väl­lovligt syfte(i) före­byggande syfte(i) preventivt syftetjäna ett ädelt syfteinformations­broschyren fyllde sitt syftekampanjen upp­nådde sitt syftepartiets själv­beröm mot­verkade sitt syftesyftet med under­sökningen var o­klarthan publicerade dag­boken i syfte att chockerasyftet (med ngt), (i) syfte (att+V)sedan 1749urspr. ’sikte (på gevär)’; eg. samma ord som sikte