Svensk ordbok 2009, webbversion

syll substantiv ~en ~ar syll·entvär­gående träbalk som ut­gör under­lag för järnvägs­räls trafik.JFRcohyponymslipercohyponymbalk 1cohyponymbjälke hon gick längs järnvägs­spåret på syllarnasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. syll; gemens. germ. ord av om­diskuterat urspr.