Svensk ordbok 2009, webbversion

synd substantiv ~en ~er synd·en1handling som inne­bär ett brott mot den gudomliga viljan enl. ngn religiös, särsk. kristen, före­ställning relig.syndastraffarvsynddödssynden svår syndfå syndernas förlåtelse○äv. försvagathandling som an­ses vara o­rätt spec. om vissa sexuella handlingar nu­mera ofta iron. el. skämts.ett syndens nästeReeperbahn, syndens gatade levde i synd i tio år innan de gifte sig○äv. i rent förstärkande ut­tryckde hatar var­andra som syndensynd (mot ngn/ngt)envis som syndenseenvis ha fått ngn/ngt för sina synder(s skull)ha ngn/ngt som är mycket besvärlig(t)urspr. bibl.​ de värkande visdoms­tänderna har han nog fått för sina synders skull synden straffar sig självdåliga handlingar är till skada för en självsedan 1000-taletrunsten, Skånela, Uppland (Sveriges runinskrifter)runform sutiR (plur.), fornsv. synd; gemens. germ. ord, urspr. ’skuld’; besl. med sann 2endast obest. f. sing.; i mer el. mindre adjektivisk an­vändning beklagligt (förhållande) NollSYN.synonym1skada 2synonymskam det var synd att du inte kunde kommadet är synd (och skam) att de gamla arbetar­bostäderna får förfalla○äv. i ut­tryck för att ngn är värd med­lidandedet var synd om dem som inte lyckades få biljetterde tyckte synd om hennesynd (om ngn)synd på så rara ärtor tråkigt att ngt så värde­fullt måste gå förlorat​ det är synd på så rara ärtor att en bra film göms undan så sent i tv-tablån sedan ca 1655Det är synd om människorna.Återkommande reflektion av Indras dotter i August Strindbergs skådespel Ett drömspel (1902)