Svensk ordbok 2009, webbversion
sy`nvinkel
substantiv ~n synvinklar
syn|vinkl·ar1största vinkeln mellan (tänkta) linjer från ögat till två ytterpunkter på ett visst föremål
fysiol.solens synvinkel från jorden är mindre än 1 gradsedan 17472visst sätt att intellektuellt förhålla sig till viss företeelse
komm.JFRcohyponymaspekt 1cohyponyminfallsvinkel 2cohyponymperspektiv
han betraktade dem ur socialantropologens synvinkelur västsvensk synvinkel vore det en fördel om fabriken lokaliserades till Uddevallasedan 1779