Svensk ordbok 2009, webbversion

sys`kon substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en sysk·on·et●person som har samma föräldrar som viss annan person släkt.yrk.JFRcohyponymsyster 1cohyponymhalvsyskoncohyponymbroder syskongnabbsyskonskarahon ska få ett litet syskonhon fick all­tid ärva kläder efter äldre syskon○i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighetdet syns att de är syskon för de är så lika○äv. bildligt, spec. i ut­tryck för annat slag av nära personlig relationi sammansättn. syskonsjäl○spec. äv. i ut­tryck för annan nära relation el. likheti sammansättn. syskonfartygngns syskon, syskon till ngn, ngra är syskonsedan 1000-taletrunsten, Botkyrka, Södermanland (Sveriges runinskrifter)runform sustkyn, fornsv. systkin, syskon bildn. till syster