Svensk ordbok 2009, webbversion

syster [sys`-äv.sys´-] substantiv ~n systrar systr·ar1syskon av kvinnligt kön i förhållande till annat el. an­dra syskon släkt.yrk.JFRcohyponymbrodercohyponymsyrra 1 systerdottersystersonlillasysterstorasysterhans yngre syster○i plur. vanligen med inne­börd av ömse­sidighetde är systrar○äv. bildligt, spec. om kvinna som står ngn nära på grund av känslomässiga band el. gemensamma intressensysterskapmedsyster○spec. äv.(tilltals­ord för) med­lem av starkt samman­hållen kvinno­grupp särsk. i kloster syster Teresa○spec. äv.i sammansättn. före­teelse som har nära an­knytning till jäm­förbar före­teelse (på samma nivå) JFRcohyponymmoder- systerfartygsysterorganisationngns syster, syster till ngn, ngra är systrarsedan 1000-taletrunsten, t.ex. Varnhem, Västergötlandvanligen runform sustur (ack.), fornsv. systir; gemens. germ. ord av indoeur. urspr., mot­svarande bl.a. lat. sor´or ’syster’; besl. med svåger; jfr syskon, syssling 2(tilltalstitel för) sjuk­sköterska med.yrk.syster Rigmorsyster Hansringa på systersystrarna på av­delningensedan 1904