substantiv ~en ~er
täkt·en●vanligen i sammansättn.
plats (i naturen) med riklig förekomst av ngt som går att utnyttja och därför regelbundet samlas in
af.JFRcohyponymgruva
grustäktlövtäkttorvtäkttångtäkt○ngn gång äv. om insamlandettäkt (av ngt)sedan 1316 (i ortnamn)öppet brev utfärdat av Lyder om transaktion med borgare i Åbo (Svenskt Diplomatarium)fornsv. täkt ’nyodling’; bildn. till ta; jfr våldtäkt