verb täljde täljt, pres. täljer
tälj·er●bearbeta genom att skära bort bit efter bit
från ngt lättbearbetat material, särsk. trä
arb.JFRcohyponymkarva
pojken satt och täljde på sin enbit○äv. med tonvikt på resultatetskära till
tälja en barkbåttälja (ngt), tälja (på ngt)sedan 1420–50Ett fornsvenskt legendarium (Codex Bildstenianus)fornsv. tälghia; nord. ord, besl. med 1tilta; jfr 2tälja
Subst.:vbid1-373738täljande,
vbid2-373738täljning
2täl`ja
verb täljde el. talde, täljt el. talt, pres. täljer
tälj·er1räkna (upp)
åld.komm.tälja ngt/ngrasedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. tälia ’räkna (upp); förtälja; säga’; bildn. till tal; ev. besl. med 1tälja och med grundbet. ’markera räkning genom att tälja en skåra i en käpp’; jfr förtälja
2berätta
åld.komm.tälja (ngn) ngtsedan slutet av 1200-taletWestgöta-LagenSubst.:vbid1-373740täljande