Svensk ordbok 2009, webbversion

tä`rning substantiv ~en ~ar tärn·ing·en●före­mål med (nästan) samma form som en kub kokk.spel.tekn.○spec.ett kub­formigt spelredskap där var och en av de sex sidorna mot­svarar ett bestämt poäng­tal från 1 till 6 och är markerad med mot­svarande an­tal prickar tärningsspelspela tärningde kastade tärning om vem som skulle börja○spec. äv. om (litet) kub­formigt stycke mat e.d.brödtärningbuljongtärningistärningskär osten i tärningar○spec. äv. om vissa kub­formiga maskindetaljertärningen är kastaden viktig och o­återkallelig handling är ut­förd​ nu har jag sagt upp mig – tärningen är kastad! sedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. tärning; av lågty. ternink med samma betydelse; av om­diskuterat urspr. Tärningen är kastad.Yttrande tillskrivet Julius Caesar, när han i strid med sina instruktioner gick över floden Rubicon för att tåga mot Rom år 49 f.Kr. (jfr idiomet i artikeln)