Svensk ordbok 2009, webbversion

tä`tort substantiv ~en ~er tät|­ort·en●ort med samlad bebyggelse och någor­lunda tal­rik befolkning i administrativa samman­hang om ort med minst 200 in­vånare geogr.samh.JFRcohyponymagglomeration tätortsbebyggelsede fick åka in till tätorten och handlaut­om central­orten finns det tre tätorter i kommunensedan 1938