substantiv,
best. f. ~, n-genus
tävl·an●det att tävla
i sportsammanhang el. allmännare
ofta ngt formelltspel.sport.JFRcohyponymkonkurrens 1cohyponymtävling
fälttävlanhan segrade i tävlan med hela elitende möttes i ädel tävlantävlan om maktenhon deltog utom tävlantävlan (med ngn/ngt) (i/om ngt), tävlan (mellan ngra) (i/om ngt)sedan 1747