Svensk ordbok 2009, webbversion

tä`vling substantiv ~en ~ar tävl·ing·en●sär­skilt an­ordnad begivenhet var­vid flera personer (eller lag) mäter sin förmåga för att fast­ställa vem som är bäst och näst bäst etc. i ngt av­seende spel.sport.JFRcohyponymtävlan tävlingsbestämmelsetävlingsledarefototävlingfrågetävlingpristävlingsimtävlingut­lysa en tävlingställa upp i en tävlingvinna en tävlingsegra i en tävlingeuropamästerskapet var årets viktigaste tävlingen tävling i nutids­orientering○äv. om mer till­fällig konkurrensdet ut­bröt en tävling mellan barnen om vem som kunde flest ord○äv. med ton­vikt på själva verksamhetendet att tävla mindre tävling och mer sam­verkan i skolan○i sammansättn. ibl. äv. med bi­betydelse av skicklighet e.d.tävlingsförareen klass för tävlingslöpare och en för motionäreren tävling (med ngn/ngt) (i/om ngt), en tävling (mellan ngra) (i/om ngt)sedan 1723