Svensk ordbok 2009, webbversion

1tåg substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tåg·et1större, kolonnformig grupp marscherande människor mil.yrk.JFRcohyponymprocession demonstrationstågsorgetågtåget marscherar till Stora torget och upp­löses därfrämst i tåget gick fan­bärarnaäv. om själva aktivitetenintågtåget över Bält ledde till freden i Roskilde 1658äv. om militär förflyttning i all­mänhetfälttågkorstågngn gång äv. i fråga om djurlämmeltågsedan 1507brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. tag; av lågty. toch ’resa; krigs­tåg’; besl. med 1tåg 3; jfr själatåget 2rad av samman­kopplade järnvägs­vagnar med lok trafik.tågbiljetttågbytetågförbindelsetågförseningtågtidtabellexpresstågextratåggodstågsnabbtågsnälltågta tåget i stället för flygetstiga på tågetåka tågstiga av tågetde bytte tåg i Hallsbergtåget an­kommer om tio minutertåget (av)går om en kvarttåget susade förbide missade tågetäv. om samman­kopplade vagnar av an­dra färd­medelspårvagnstågtraktortågett tåg (från ngt) (till ngt), ett tåg (mellan ngra)det går fler tågdet blir fler möjligheterjag kunde inte komma på åter­träffen, men jag hoppas att det går fler tåg dummare än tåget mycket dumvard.hoppas att han är fel­citerad, för annars är han faktiskt dummare än tåget sedan 1879jfr ty. Zug med samma betydelse; 3grövre rep eller lina sjö.tågvirkeankartågtackel och tågsedan mitten av 1300-taletBjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)fornsv. tugh, togh; nära besl. med tya i dess grundbet. ’dra’; jfr förtöja, tygel
2tåg substantiv ~en tåg·envanligen i sammansättn. typ av gräsliknande växt som har o­ledat strå, trinda eller platta blad med glatta kanter och små stjärnlika, bruna blommor mest före­kommande på fuktiga ställen, särsk. vid flod- och sjö­stränder bot.JFRcohyponymfryle tågsläktetknapptågmyrtågryltågveketågsedan 1748sv. dial. tåg ’sugrot; ranka; slinger­växt’; besl. med tagel