substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tåg·et1större, kolonnformig grupp marscherande människor
mil.yrk.JFRcohyponymprocession
demonstrationstågsorgetågtåget marscherar till Stora torget och upplöses därfrämst i tåget gick fanbärarna○äv. om själva aktivitetenintågtåget över Bält ledde till freden i Roskilde 1658○äv. om militär förflyttning i allmänhetfälttågkorståg○ngn gång äv. i fråga om djurlämmeltågsedan 1507brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. tag; av lågty. toch ’resa; krigståg’; besl. med 1tåg 3; jfr själatåget
2rad av sammankopplade järnvägsvagnar med lok
trafik.tågbiljetttågbytetågförbindelsetågförseningtågtidtabellexpresstågextratåggodstågsnabbtågsnälltågta tåget i stället för flygetstiga på tågetåka tågstiga av tågetde bytte tåg i Hallsbergtåget ankommer om tio minutertåget (av)går om en kvarttåget susade förbide missade tåget○äv. om sammankopplade vagnar av andra färdmedelspårvagnstågtraktortågett tåg (från ngt) (till ngt), ett tåg (mellan ngra)det går fler tågdet blir fler möjligheter
jag kunde inte komma på återträffen, men jag hoppas att det går fler tåg
dummare än tåget
mycket dumvard.
hoppas att han är felciterad, för annars är han faktiskt dummare än tåget
sedan 1879jfr ty. Zug med samma betydelse;
3grövre rep eller lina
sjö.tågvirkeankartågtackel och tågsedan mitten av 1300-taletBjärköa-Rätten (Helsinge-Lagen)fornsv. tugh, togh; nära besl. med tya i dess grundbet. ’dra’; jfr förtöja, tygel
2tåg
substantiv ~en
tåg·en●vanligen i sammansättn.
typ av gräsliknande växt som har oledat strå, trinda eller platta blad med glatta kanter och små stjärnlika, bruna blommor
mest förekommande på fuktiga ställen, särsk. vid flod- och sjöstränder
bot.JFRcohyponymfryle
tågsläktetknapptågmyrtågryltågveketågsedan 1748sv. dial. tåg ’sugrot; ranka; slingerväxt’; besl. med tagel