Svensk ordbok 2009, webbversion

tå`la verb tålde tålt, pres. tål tål·de1ofta i negerade samman­hang kunna ut­härda (före­komst av ngt) utan att bli allvarligt irriterad om person komm.JFRcohyponymfördracohyponymtolereracohyponymlida 2cohyponymutstå läraren tålde inget slarvhon tålde honom intehan borde väl kunna tåla ett skämthon tålde inte att han opponerade sighan var illa tåld på sin arbets­platståla ngn/ngt/SATSsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. þola; gemens. germ. ord med grundbet. ’lyfta; bära; tåla’; besl. med tolerera 2kunna mot­stå verkningarna av (ngt) utan att ta skada om före­mål el. person Nollkjolen tål inte vattentvättett fat som tål ugns­värmehan har dåliga lungor och tål inte tobaks­rök○ibl. skämts.var inte rädd, hon tål att ta i○äv. ngt försvagatvara till­räckligt bra för en historia som tålde att berättas flera gångerboken tål att jäm­föras med det bästa i sin genretåla ngt/att+V/SATSdet tål att tänka pådet kräver eller förtjänar nog­grant över­vägande​ de har fått erbjudande om att ta över föräldrarnas före­tag, så det tål att tänka på sedan senare hälften av 1300-taletFornsvenska legendariet (Codex Bureanus)Subst.:vbid1-373441tålande (till 1)