Svensk ordbok 2009, webbversion

tå`lamod substantiv ~et tåla|­mod·et●förmåga att ut­härda (före­komst av ngt o­önskat) utan att bli (öppet) irriterad psykol.tålamodsprövandeo­ändligt tålamodpröva ngns tålamodfresta ngns tålamodtappa tålamodetvid den femte fel­ringningen förlorade hon tålamodethan visade stort tålamod med de bråkiga barnenman måste ha en ängels tålamod för att inte irritera sig på tv-reklamhennes tålamod tröt till sist○äv.förmåga att länge ägna sig åt ngt (svårt) utan att tröttna; särsk. om förmåga att vänta barnen har inte till­räckligt med tålamod för att lägga pusselen ornitolog måste vara ut­rustad med en god portion tålamodtålamod (med ngn/ngt), tålamod (att+V)sedan 1385Klosterläsningfornsv. tholamodh; till tåla och mod 1 i bet. ’sinne’