Svensk ordbok 2009, webbversion

tår substantiv ~en ~ar tår·en1droppe av den salta vätska som kan tränga fram ur ögonen som reaktion på smärta eller ned­stämdhet och äv. av an­dra an­ledningar fysiol.tår(e)flödetårkörteltårvätskaglädjetårha nära till tårarnabrista (ut) i tårarfälla bittra tårarhan hade tårar i ögonen när de skildestorka tårarna och var glad!filmen rörde dem till tårarhon skrattade så att tårarna rannsedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. tar; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. grek. dak´ry med samma betydelse 2liten mängd dryck mått.påtåren tår kaffeen tår (ngt), en tår (av/med ngt)en tår på tanden sup​ när hon hade badat i vaken tog hon sig en tår på tand för att få upp värmen sedan 1385 (i bet. ’droppe’)Klosterläsning