Svensk ordbok 2009, webbversion

töj`a verb töjde töjt, pres. töjer töj·er●ofta med partikelnut, utan större betydelse­skillnad göra ngt längre eller rymligare genom att sträcka eller dra komm.tid.utstr.SYN.synonymtänja hängslena kan töjastöja ut tröjan○äv. bildligt, särsk. i fråga om tidsförhållandende töjde ut pauserna mer och mertöja (ut) ngtsedan ca 1420Bonaventuras Betraktelserfornsv. töghia ’töja; förhala; upp­skjuta; locka’; besl. med ty. ziehen ’dra’; jfr tukt, tya Subst.:vbid1-374330töjande, vbid2-374330töjning