Svensk ordbok 2009, webbversion

töm´ substantiv ~men ~mar tömm·en●ofta plur. rem som fästs vid ett drag­djurs betsel och med vars hjälp drag­djuret styrs vid körning jordbr.JFRcohyponymtygel tömföringhästarna ville galoppera men hon drog åt sig tömmarna○ofta bildligt i ut­tryck för att ngn har kontroll över ngtarrangemangen blev ut­märkta tack vare att NN höll i tömmarnasedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. tömber; gemens. germ. ord med grundbet. ’drag­rem’; jfr team, tjuder, tygel