substantiv ~n törnekronor
törne|kron·an●krans av törnkvistar
el. annat taggigt material; särsk. om den krans Jesus tvingades bära på huvudet för att på ett förnedrande sätt agera ”konung”
bot.relig.Kristi törnekronaen klättrande (kruk)växt med vassa taggarsedan ca 1430Själens tröstfornsv. thörnekrona