Svensk ordbok 2009, webbversion

ta upp´ verb tog tagit, pres. tar tag·it1ngn gång äv. fast sammansättn., seuppta 2 aktualisera och (börja) behandla en fråga e.d. komm.SYN.synonym2resa 3 författaren tar upp flera o­lika problem i bokenjag skulle vilja ta upp en annan punkt○äv. ut­vidgatta initiativet till ngt, genom att börja ägna sig åt det ta upp kampenta upp förhandlingarta upp jakten på rymlingarna○spec.stämma upp ta upp en snaps­visa○äv.(börja) ägna sig åt ta upp studierna i­genta upp ngtsedan 1430–50Konung Alexanderfornsv. taka up, bl.a. ’börja; upp­bära’ 2äv. fast sammansättn. samla i­hop Nollta upp beställningarta upp av­gifter○spec. i sam­band med in­förande på papper e.d.restaurang­notan tar man upp på representations­kontotta upp ngtsedan 1347privilegier för allmogen på Kopparberget utfärdade av kung Magnus (Svenskt Diplomatarium)3i vissa ut­tryck spela in Nollhela konserten togs upp på bandta upp ngt (på ngt)sedan 19114öppna Nollta upp en knuthan kunde inte ta upp konserv­burkenta upp ngtsedan 15475göra kortare genom att sy e.d. NollSYN.synonymlägga upp 3 klänningen måste tas upp två centimeterta upp ngtsedan 19066äv. fast sammansättn., jfruppta 4 reagera (på visst sätt) komm.ta (SÄTT) uppta illa uppseilla 3 sedan ca 15407ofta fast sammansättn., seuppta/3 ta (ut­rymme, tid e.d.) i an­språk Nollregistret tog upp flera sidorta upp ngtsedan 1839Subst.:vbid1-355217upptagande (till 1 - 5), upptagning (till 1 - 5)