Svensk ordbok 2009, webbversion

taff´el substantiv ~n tafflar taffl·ar1stort, förnämt fest­bord kokk.scen.○äv. om själva mål­tidenhålla taffelbryta taffeln resa sig från (det festliga) mat­bordet​ efter en ut­sökt mid­dag var det dags att bryta taffeln och låta dansen börja sedan 1619av lågty. taffel, ty. Tafel med samma betydelse; samma ord som tavla 2typ av piano med liggande rektangulär resonans­låda vanlig under 1800-talet musiksedan 1864till ty. Tafelklavier med samma betydelse; till taffel 1