substantiv ~en ~ar
tafs·en1tråd som man fäster en fiskkrok vid reven med
jakt.sedan ca 1740sv. dial. tafse ’lugg; snodd; tafatt människa’, besl. med tave ’trasa; tott’
2liten tofs av hår, garn e.d.
Nollsedan 17603Nollfå på tafsenfå strykel. ovett
han fick på tafsen av flera recensenter för att han hade uppträtt onykter under en konsert
sedan 1779urspr. ’bli luggad’