äv.
2tima2tima
[taj`ma]
verb ~de ~t
tajm·ar, tim·ar●samordna (parallella verksamheter) i tiden
Nollflyg- och flottanfallen var väl tajmade○äv. med den ena verksamheten underförståddibl. med partikelnin
ett väl tajmat inlägg från högerkantenhan hade svårt att tajma in svängarna ordentligttajma ngt (med ngt), tajma ngrasedan 1958av eng. time med samma betydelse, till time ’tid’; jfr timme
Subst.:vbid1-362478tajmande,
tajm(n)ing,
timing