Svensk ordbok 2009, webbversion

ta`kås substantiv ~en ~ar tak|­ås·en●tak­nock byggn.tekn.○äv.balk som vilar på tak­stolen och bär under­laget för tak­täckning sedan 1749Under takåsen bor – hopp och tro och amour, för se kärleken trivs på ett vindskontor.Karl Gerhard, Under takåsarna i Paris (1944)