Svensk ordbok 2009, webbversion

tak substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tak·et●(in­sida eller ut­sida av) den översta, skyddande delen av byggnad eller rum el. annat ut­rymme där man kan vistas, t.ex. for­don byggn.tekn.JFRcohyponymgolvcohyponymvägg takbelysningtakfönstertaklampatakluckatakmålningtaktegelinnertakplåttaksadeltakyttertaki taket hängde en prakt­full ljus­kronade låg på taket och soladehusen har branta, ut­skjutande takhusen har tak med sol­fångarebilen hamnade på taket○i tekniska samman­hang äv. inne­fattande bärande delar i tak­konstruktionenett tak består av tak­lag och tak­täckning○ofta med tanke på hela byggnadensamla alla institutioner under ett takfå tak över huvudet○äv. bildligtövre begränsning särsk. av ut­gifter o.d. JFRcohyponymgolv kostnadstaklånetakpristakchefen ville sätta ett tak både för löner och från­varotaket (på ngt), ett tak (för ngt)brutet taktak med vinklat tak­fall​ de bor i en charmig tjugotalsvilla med brutet tak det är högt i takäven av­vikande å­sikter får komma till ut­tryck​ åsikts- och yttrande­friheten kräver att det är högt i tak i den politiska debatten från golv till taksegolv glädjen står högt i takseglädje gå i taket (av ilska)bli våldsamt upp­rördvard.​ han gick i taket av ilska när han hörde hur mycket firmans vd fick i bonus ingen fara på taketse1fara kors i taketse1kors 1 slå klackarna i taketseklack 1 sedan förra hälften av 1300-talet SOU; 1945 i bet. ’övre gräns’fornsv. þak; gemens. germ. ord, besl. med lat. teg´ere ’täcka’; jfr däck, tegel, toga, täcka