Svensk ordbok 2009, webbversion
ta
`
ktegel
substantiv
takteglet
,
plur.
~
,
best.
plur.
takteglen
tak|tegl·et
●
uppsättning tegelpannor
till taktäckning
byggn.tekn.
○
äv. om enstaka tegelpanna
ett taktegel blåste bort
sedan 1527