Svensk ordbok 2009, webbversion

ta`lan substantiv, best. f. ~, n-genus tal·an●i några ut­tryck yrkande om visst domstols­utslag av kärande el. svarande jur.JFRcohyponymåtal väcka talan vid läns­rättenbo­lagets talan fördes av advokat NN○äv. om försvar el. argumentering för viss saken tidning som all­tid fört de handikappades talan○äv.rätt till in­flytande när det gällde mat­lagning hade han ingen talan(ngns) talan (mot ngn/ngt/SATS), (ngns) talan (om ngt/SATS)fullföljd av talansefullföljd sedan förra hälften av 1300-taletSödermanna-Lagenfornsv. talan