Svensk ordbok 2009, webbversion

talang´ substantiv ~en ~er tal·ang·en●med­född lätthet att till­ägna sig viss färdighet särsk. på det konstnärliga el. det idrottsliga om­rådet; ibl. med an­tydan om bara ytlig begåvning psykol.JFRcohyponymfallenhetcohyponymbegåvning 1 berättartalangskådespelartalangen o­anad talangen dold talanghon har talang för piano­spelen lat spelare som lever en­bart på sin talang○äv. om mot­svarande personJFRcohyponymbegåvning 2 en ung talangen av de stora talangerna i junior­lagettalang (för ngt/att+V)sedan 1717av fra. talent med samma betydelse; av lat. talen´tum, grek. tal´anton ’vikt; penning­summa’; jfr talent