substantiv ~en
tale|konst·en●konsten att tala väl
särsk. om konsten att hålla tal men äv. allmännare
språkvet.JFRcohyponymretorikcohyponymtalarkonst
de skickliga pauseringarna är typiska för hans talekonstsedan 1582Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en
tale|konst·en●konsten att tala väl
särsk. om konsten att hålla tal men äv. allmännare
språkvet.JFRcohyponymretorikcohyponymtalarkonst
de skickliga pauseringarna är typiska för hans talekonstsedan 1582