Svensk ordbok 2009, webbversion

tall substantiv ~en ~ar tall·en●ett träd med långa barr, gles, yvig krona och vanligen hög, ofta nästan kal stam vars grovfibriga ved an­vänds till timmer, bräder, pappers­massa m.m. bot.SYN.synonymfura JFRcohyponym1gran tallbacketallskogmartallåsen var beväxt med glesa tallar○äv. om när­besläktade trädtallsläktetbergtallcontortatallnevadatallsedan senare hälften av 1400-taletLatinskt-svenskt glossariumfornsv. taller; jfr no. toll ’tall’; gammalt nordiskt trädnamn av o­visst urspr.