Svensk ordbok 2009, webbversion

tall`rik substantiv ~en ~ar tallr·ik·en●runt, ngt fördjupat måltidskärl som ut­gör under­lag för mat­portioner ofta med brätte runt den fördjupade delen; ofta av porslin hush.JFRcohyponymfat 1 tallriksunderläggpapperstallrikporslinstallrikflata tallrikardjupa tallrikar för desserter och sopportallrikarna och besticken dukades frammid­dagen serverades på varma tallrikar○äv. som en sorts måttportion serverad i (djup) tallrik en tallrik fil­mjölk○i sammansättn. äv. med ton­vikt på matensalladstallrik○äv. om före­mål med liknande form och annan funktionvanligen i sammansättn. tallriksventilskivtallriken tallrik (ngt), en tallrik (med ngt)sedan 1461–62 (i formen talerk) SOU ; formen tallrik sedan mitten av 1500-taletKämnärsräkenskaper i Stockholms stads skottebokfornsv. talerk; urspr. ’liten tallrik’; av ita. tagliere ’skär­bräde’; jfr 1talja